Efter att Elliot kommit tillbaka från obduktion var det dags för oss att lägga honom i kistan. Vi åkte först ner på stan och köpte kläder till honom han skulle ha på sig i kistan. Det var inte lätt att hitta några så små kläder men vi hittade fina kläder i storlek 40 som vi köpte.
Påklädningen och läggningen av Elliot i kistan skedde i sjukhuskapellet. Man var lite orolig för hur han skulle förändrats efter obduktionen men det visade sig inte vara så farligt. Han såg rent av mindre ihopsjunken ut än före obduktionen. Att ta på honom kläderna kändes rätt jobbigt. Framför allt var man rädd för att man skulle ta i för mycket och skada honom. Det gick dock bra och efteråt var vi kvar i kapellet ett tag tittade lite på honom och rörde vid honom.
Härefter på tur stod minnesstunden vilket verkligen inte var något jag såg fram emot eftersom jag aldrig känt mig bekväm inför andra människor som är ledsna.
